I Sverige finns det uppskattningsvis 200.000 personer med en uttalad hjärntrötthet, men mörkertalet är förmodligen stort. Den som tvingas leva med hjärntrötthet kan behöva avstå från mycket av sina vanliga aktiviteter och kontakter, vilket ger ett sjukdomslidande som kan vara svårt att acceptera. Det nuvarande kunskapsläget kring hjärntrötthet är skralt och som ett resultat av detta riskerar patienter med denna sjukdom att gå miste om det stöd de behöver för att klara av sin vardag. Syftet är att belysa patienters upplevelse av hjärntrötthet och dess påverkan på det dagliga livet efter en förvärvad hjärnskada. Studien är en litteraturöversikt baserat på 11 utvalda artiklar hämtade från databaserna Cinahl och PubMed. Dessa analyserades enligt Fribergs metod, vilket resulterade i två huvudkategorier och sex subkategorier. Resultatet visade att förändringarna var många och svåra. Personer med hjärntrötthet hade svårt att fullfölja sina dagliga bestyr och fick med tiden lära sig hur de skulle hantera sin trötthet. Det visade sig också att långsam integration i arbetslivet var mer effektivt än en snabb sådan. Adekvat stöd i form av grupprehabilitering eller emotionellt stöd från anhöriga och kollegor var uppskattat. Hjärntröttheten hade en stor påverkan på upplevelsen av livskvalitet och att sociala relationer ofta fick åsidosättas för att klara av sin vardag. Detta skapade ett sjukdomslidande som sjuksköterskan måste lära sig att förhålla sig till i kontakt med hjärntrötta patienter, exempelvis genom att vara engagerad i individens upplevelser och livsvärld för att bäst kunna anpassa vården efter individen hon har framför sig.