Hälso- och sjukvårdens mål anger riktningen för god vård, att i varje vårdmöte bedöma och hänvisa patienten till ändamålsenlig vård på ett patientsäkert och effektivt sätt. Målet är att den vård som ges ska stödja hälsa och välbefinnande och ges på rätt vårdnivå. Tidigare forskning inom ambulanssjukvård har dock påvisat svårigheter med att svara an på patientens rätt till individuell och ändamålsenlig vård. Syftet i föreliggande studie är att undersöka patienters vårdbehov och erhållen vård för de patienter som av primärvårdsläkare remitterats till akutsjukvård och som transporteras med ambulans mellan primärvård och akutsjukhus. Studien genomfördes i en ambulansorganisation i Västsverige under 2018, som en retrospektiv journalgranskningsstudie med kvantitativ deskriptiv ansats. Journalerna valdes slumpmässigt. Resultatet påvisar att det finns en diskrepans mellan vårdbehovet och erhållen vård för patienter som av primärvårdsläkare remitterats till akutsjukvård och som transporteras med ambulans mellan primärvård och akutsjukhus. Det visade sig att ett fåtal patienter var i behov av ambulanssjukvårdens kompetens och resurser, medan majoriteten hade kunnat få en mer ändamålsenlig vård inom primärvård. Resurserna nyttjas inte på ett optimalt sätt för vård på rätt nivå, då patienter transporteras i ambulans utan vårdbehov. Nuvarande prioriteringar avseende vårdkedjan vårdcentral-larmcentral-ambulans-sjukhus är ett hot mot patientsäkerheten, samhällsekonomin och miljön. Studiens kliniska implikationer rekommenderar gemensam vårdutveckling för primärvård och akutsjukvård, till exempel transportordinationer, en vård med patientperspektiv och samsyn som motverkar stuprörsorganisationer.