Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver att de planerar, strukturerar och utformar inomhusmiljön. Metoden som används i denna studie utgår från en kvalitativ undersökning med hjälp av kvalitativa intervjuer med sex styckena legitimerade förskollärare från två olika kommuner.

Intervjuerna utfördes på två olika sätt, det ena utgår från en fysisk intervju och till den andra intervjun används ett skriftligt intervjuformulär, ett så kallat Self-Report. Resultatet visar på att förskollärarna har en gemensam grundtanke kring hur de utformar miljön främst utifrån barnens intresse, men även utifrån observationer och barnintervjuer. Resultatet lyfter förskollärarens betydelse att vara nära barnen i deras miljö för att kunna stötta och göra ändringar i miljön. Resultatet understryker även att yngre barn behöver förskollärarna närmare sig för att känna trygghet i inomhusmiljön. Barnens delaktighet sker både verbalt, men även genom observationer och kroppsspråk av vad som sker i miljön. Det talas om möblerings betydelse och hur den struktureras så att barnen interagerar med andra barn.

Denna studie utgår från Vygotskijs sociokulturella teori, där grundtanken är att man samspelar med andra utifrån miljöns utformning. En betydelsefull slutsats utifrån resultatet är att miljön ständigt ska förändras och anpassas efter den befintliga barngruppen. Resultatet framhåller även att dagens förskolebarn är kompetenta och har med sig mycket erfarenheter innan de stiger in i förskolans miljö. Förskollärarna påpekar även att man behöver ha ett professionellt förhållningssätt mot alla barn i förskolan. Man bör regelbundet diskutera i arbetslaget vad man har för människosyn, samt barnsyn för att kunna leda barnen utifrån förskolans uppsatta mål, gällande inomhusmiljöns utformning. Resultatet tar upp hur viktigt det är med rätt material, inte för mycket eller för lite. Mycket av fokuset på materialet handlar om rätt placering, så det blir tillgängligt för alla barnen. Vidare beskrivs att man avläser miljön med sin visuella sinnen, så därför ska man göra miljön inbjudande, spännande och självklart ta hjälpa av barnen i självaste utformningen. Resultatet visar att förskollärarna kan förändra miljön efter barnen, men det behövs tid och kreativitet i arbetslaget och att man samtalar mycket med varandra om miljön. En central tanke när man utformar en ny inomhusmiljö är att ta hjälpa av kollegor, ha ett tydligt syfte, samt våga misslyckas. En inspirerande, kreativ, välkomnande inomhusmiljö anser de att man skapar tillsammans med hjälp av både förskollärares och barns tankar.