När en människa drabbas av kronisk sjukdom, i det här fallet demens, påverkas hela livssituationen både för den närstående med demens och de runt omkring. De anhöriga får begränsat livsutrymme och en bundenhet uppstår till den närstående. Att arbeta som specialistsjuksköterska inom hemsjukvård innebär utmaningar i möten med demenssjuka och dess anhöriga i deras hemmiljö. Anhörig till närstående med demenssjukdom i hemmet lider ofta i det tysta och demenssjukdom kallas ibland för de ”anhörigas sjukdom”. Syftet med studien är att identifiera anhörigas upplevelser av att vårda en närstående med demens i hemmet samt gensvaret från hemsjukvården. Studien är en integrativ systematisk litteraturöversikt. Data inhämtas genom databaserna Cinahl och Medline. Totalt identifierades tio artiklar som bedömdes svara mot studiens syfte. Resultatet resulterade i tre övergripande teman: Att hantera rollen som anhörig och relationen till närstående med demens, Åsidosättande av egna behov och Bristen av stöd och stödet från hemsjukvården. Anhöriga tar en central roll i den drabbades liv vilket får konsekvenser genom förändrade relationer. Flera anhöriga blir bundna till hemmet för rädsla att lämna sin närstående. På grund av hög belastning åsidosätter anhöriga egna behov och utvecklar ohälsa. Anhöriga upplever bristande stöd från hemsjukvården med otrygghet och osäkerhet som följd. Positiva effekter utvecklas också där vårdkontakt med hemsjukvård fungerar. Slutligen ses ett behov av kompetensutveckling hos distriktssköterskor inom hemsjukvård om demenssjukdom. Anledningen är anhörigas upplevelser av bristande stöd och kompetens i samband med vårdandet av en närstående med demens.