Denna studie baseras på tre intervjuer med tre erfarna förskollärare som delar med sig av sina upplevelser och kunskaper kring att arbeta med flerspråkiga barn. Studien diskuterar flerspråkighet ur olika synvinklar och behandlar ämnet flerspråkighet från både ett samhälls och pedagogiskt perspektiv.

I detta arbetet har ändamålet varit att studera vilket förhållningssätt förskollärare har till flerspråkighet samt hur de arbetar för att främja och stödja flerspråkiga barns utveckling av det svenska språket.

Den kvalitativa metoden valdes som forskningsmetod för denna undersökning då den var passande för att få ett mer utvecklande svar som besvarar studiens syfte. Den kvalitativa undersökningen differerar från den kvantitativa metoden då fokuset är mer frekvent koncentrerad på ord.

I studiens resultat framkommer det att flerspråkighet bör vara något som är en självklar och naturlig del av undervisningen på förskolan men att det krävs ett samarbete med vårdnadshavare samt att arbeta på ett sätt som är språkutvecklande för att det ske. Personalbrist och mängden barn bidrar till att förskollärare inte kan arbeta med flerspråkiga barns språkutveckling på det sätt de velat enligt undersökningens resultat.

Slutsatser som har dragits av denna undersökning är att det är viktigt att betrakta flerspråkighet som en kompetens och att det synliggörs mer i verksamheten. Det framkommer även att förskollärarna har ett inkluderande arbetssätt för att klargöra att det finns en mångfald av språk på förskolan. Förskollärarna upplevde att det fanns diffusa riktlinjer på hur de ska arbeta med flerspråkighet i förskolan och att det visar sig att de får utgå från förskolans läroplan för att hitta ett sätt att arbeta med flerspråkighet.