Inledning

Denna studie handlar om användandet av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) kopplat till kommunikation. I förskolans verksamhet finns det barn med olika behov när det kommer till att kommunicera. Barn med annat modersmål än svenska, barn med funktionsnedsättning eller de yngsta barnen som ännu inte har utvecklat ett verbalt språk utgör en del av dessa barn. Att finna fungerande vägar för kommunikation är betydande för samspelet emellan barn och vuxna på förskolan.

Syfte

Syftet är att undersöka och synliggöra pedagogers perspektiv på användandet av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation i samspelet med barn i förskolan.

Metod

För att undersöka pedagogers perspektiv på användandet av TAKK kopplat till kommunikation har vi utifrån en fenomenografisk forskningsansats genomfört kvalitativa intervjuer i form av en digital enkät. Fjorton förskollärare och barnskötare från två olika förskolor besvarade vår digitala enkät. Enkäten har sedan bearbetats i dataprogrammet Survey and report. Därefter kunde vi utläsa följande tre teman, vilka ligger till grund för vårt resultat: TAKK som förstärkning av kommunikation, samspel och inkludering genom TAKK samt förutsättningar för implementering av TAKK.

Resultat

Resultatet visar pedagogernas perspektiv på TAKK. De beskriver TAKK som ett fungerande verktyg för kommunikation. Resultatet visar också att pedagogerna har ett inkluderande perspektiv kring användandet av TAKK. Pedagogerna beskriver att TAKK är ett verktyg som ökar samspel och gynnar inkludering men resultatet speglar även att pedagogerna anser att TAKK gynnar alla barns kommunikation oavsett behov. I resultatet framträder pedagogernas olika perspektiv kring implementeringen av TAKK. Ett tydligt mönster i resultatet är dock vikten av samsyn.