I dagens samhälle räcker det inte att säga att barn ska ha digitala verktyg i sin närhet för att det ska kallas digital kompetens (Nilsen 2018, Hernwall 2016). Däremot har barn idag ett mer avslappnat förhållande till teknologin än pedagoger vilket kan leda till stora utmaningar för pedagogerna i förskolan (Bruce & Riddersporre 2019, ss. 43–44). Hernwall (2016) menar att pedagoger behöver ha en hög digital kompetens för att kunna utmana och utveckla barnens användande av digitala verktyg.

Vi vill undersöka hur pedagoger beskriver sitt arbete och sina möjligheter gällande användning av digitala verktyg i förskolan.

Vi har valt att skicka ut en enkät till ca 60 förskollärare, barnskötare och förskoleassistenter i en västsvensk stad. Enkätmetodens styrka ligger dels i att man kan nå ut till relativt många människor på en kort tid dels i att det är bekvämare för respondenter att svara på känsliga frågor (Björkdahl Ordell 2007a, s. 85)

I vår undersökning uttrycker pedagoger att de har tillgång till digitala verktyg samt att de använder dessa i förskolans verksamhet, men respondenterna uttrycker en osäkerhet kring hur de på ett pedagogiskt sätt ska använda de digitala verktygen. Resultatet visar också att de flesta respondenter använde digitala verktyg som ett hjälpmedel för att nå kunskap inom andra ämnen, endast ett fåtal beskrev hur de arbetade med ett lärande inom digitala verktyg. Trots osäkerheten de uttrycker väljer flertalet av respondenterna att skatta sig på en 4: a av 5 när vi frågar om deras egen kompetens samtidigt som de anser sig behöva mer kompetensutveckling inom arbetet med digitala verktyg.