Preoperativ oro och ångest är vanligt förkommande hos barn. Möten med oroliga barn preoperativt är något som de flesta anestesisjuksköterskor dagligen stöter på i sin yrkesroll. Möten med oroliga barn är en utmaning för anestesisjuksköterskan då det ställer höga krav. Det krävs ett personcentrerat förhållningssätt. Syftet med studien var att utforska anestesisjuksköterskans upplevelse och erfarenheter av att vårda oroliga barn preoperativt. För att undersöka fenomenet genomfördes en kvalitativ intervjustudie där nio anestesisjuksköterskor deltog. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera intervjuernas innehåll.

Av resultatet framkom en huvudkategori, ”Vikten av vårdande förhållningssätt, förberedelse och teamsamverkan för att skapa trygghet hos barnet”. Denna huvudkategori består av de tre generiska kategorierna ”Förberedelse och teamsamverkan”, ”Barnets delaktighet” och ”Anestesisjuksköterskans barnkännedom och vårdande förhållningssätt”. Varje generisk kategori har tillhörande underkategorier. I likhet med tidigare forskning framkom det att det var viktigt att informera och förbereda både barnet och föräldern. Det var också viktigt att själv vara förberedd som anestesisjuksköterska samt att kunna samarbeta med andra i teamet. Samarbete i teamet var viktigt för att kunna ha en god handlingsberedskap. Det framkom att det var viktigt för anestesisjuksköterskorna att kunna känna in barnet samt att vara flexibel och kunna situationsanpassa. Att göra barnet delaktigt visade sig också vara av stor betydelse. Tidigare erfarenhet av barn var något som påverkade anestesisjuksköterskans förhållningssätt och upplevelse av att vårda oroliga barn.