Cirka hälften av alla barn med intensivvårdsbehov vårdas på en allmän intensivvårdsavdelning. Det är stora skillnader mellan barn och vuxna vad gäller fysiologi, anatomi, sjukdomspanorama och omvårdnadsbehov, vilket ställer särskilda krav på kunskap och beredskap. Intensivvårdssjuksköterskor inom allmän intensivvård har sin huvudsakliga kunskap och erfarenhet inom omvårdnad och behandling till vuxna patienter men förväntas kunna vårda patienter i alla åldrar. Den vårdande relationen bygger på en förbindelse mellan patient och vårdare där patienten får utrymme att delge sina unika problem, behov och begär. Vid vård av barn ställs särskilda krav på den vårdande relationen och barnets familj utgör en viktig del vid omvårdnad och omhändertagande. Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevda erfarenhet av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning. Kvalitativa forskningsintervjuer genomfördes med åtta intensivvårdssjuksköterskor. Efter transkribering av intervjuerna utfördes en kvalitativ innehållsanalys.

Resultatet utgörs av fyra kategorier och åtta subkategorier. Kategorierna är: Att vara en del av något stort, Samspel och känslighet i vårdrelationen, Betydelsen av samarbete och kontroll och Existentiella känslor och utmaningar. Intervjupersonerna upplevde att det var en krävande uppgift att vårda barn då det var sällan förekommande. Det framkom att stöd och rutiner var viktiga faktorer för att uppleva kontroll och trygghet i en ansvarsfylld situation. Familjens närvaro och delaktighet var framträdande i vårdrelationen. Vården av kritiskt sjuka barn påverkade och berörde intensivvårdssjuksköterskorna känslomässigt samtidigt som det upplevdes stimulerande och tillfredställande. När ett barns liv och hälsa hotas är det oerhört viktigt och värdefullt ur ett existentiellt perspektiv att barnets liv räddas.