Det vårdas allt fler sjuka och äldre patienter inom intensivvård vilket ställer högre krav på att beslut om behandlingsstrategier fattas. Behandlingsstrategier ska grundas på etiska principer, medicinsk vetenskap och beprövad erfarenhet. Tidigare forskning visar att samarbetet mellan intensivvårdssjuksköterskor och läkare förbättrar många intensivvårdspatienters utfall och att det kan vara särskilt viktigt vid vård i livets slut. Många sjuksköterskor upplever moralisk stress när vården bedöms vara utsiktslös och det blir ett onödigt lidande för patienter. Syftet med examensarbetet var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av delaktighet i beslutsprocessen att avstå och/eller avbryta livsuppehållande behandling. Halvstrukturerade kvalitativa forskningsintervjuer genomfördes med tio intensivvårdssjuksköterskor på fyra olika intensivvårdsavdelningar i Västra Götalandsregionen. Intervjuerna analyserades enligt Elo och Kyngäs (2008) beskrivning av innehållsanalys med induktiv ansats vilket resulterade i två huvudkategorier: förutsättningar för upplevd delaktighet och hinder för upplevd delaktighet.

Resultatet visar att ett ömsesidigt samarbete, ett ödmjukt förhållningssätt till beslutsprocessen och erfarenhet samt mod är förutsättningar för att uppleva delaktighet i beslutsprocessen. Otillräcklig information kring behandlingsstrategier, att inte få sin röst hörd och brist på riktlinjer och rutiner utgjorde hinder för upplevelsen av delaktighet. För att kunna ge bästa möjliga vård till patienter och närstående är det angeläget för intensivvårdssjuksköterskor att vara delaktiga i beslutsprocessen. Kommunikationen mellan läkare och sjuksköterskor behöver förbättras och det finns ett behov av ökad förståelse för sjuksköterskans profession. Sjuksköterskans roll behöver förtydligas i både nationella riktlinjer och lokala rutiner som omfattar beslutsprocessen att avstå och/eller avbryta livsuppehållande vård.