Att som sjuksköterska bemöta patienter i telefonrådgivning innebär särskilda svårigheter kopplat till både kommunikation och organisation. Samtal med patienter med psykisk ohälsa kan innebära ytterligare utmaningar där sjuksköterskan får möta starka känslor och suicidal kommunikation. Telefonrådgivning är en viktig vårdinsats för att främja tillgänglighet, hållbarhet och följsamhet samt patientens förmåga till egenvård, men befintlig forskning inom området framstår i huvudsak utgå från vårdgivarperspektiv och enbart ett fåtal studier berör området i en psykiatrisk kontext. Få forskningsstudier beskriver patienters upplevelser av telefonrådgivningssamtal inom psykiatrisk vård. Syftet med studien var därför att beskriva patienters upplevelser av samtal med sjuksköterskor via telefonrådgivning inom psykiatrisk öppenvård, med mål om att skapa ökad förståelse och en grund för vårdutveckling. Studien genomfördes genom kvalitativ metod med induktiv ansats med semistrukturerade intervjuer. Bearbetning av data utfördes genom kvalitativ innehållsanalys.

Resultatet delas in i fyra kategorier; det beror på vem som svarar; välkomnas eller avvisas; respekteras som människa och patient; vara i beroendeställning. Det framkommer att vårdrelationen är av stor betydelse, där samtal i telefonrådgivning upplevs olika beroende på vilken sjuksköterska som svarar. Resultatet pekar på vikten av ett empatiskt och lyhört bemötande där sjuksköterskan ser till och tar ansvar för patientens vårdbehov. Studiens fynd anses värdefulla för sjuksköterskans kliniska arbete genom att väcka nya tankar och främja reflektion kring vedertagna arbetssätt. Evidensbaserad utbildning i psykiatrisk telefonrådgivning ses kunna erbjuda stöd för sjuksköterskor och effektivisera vårdinsatsen. Mer forskning på området kan stärka det empiriska underlaget, men även vårdrelationens betydelse anses relevant att vidare studera.