Hjärtinfarkt är den enskilt vanligaste orsaken till plötslig död i Sverige. För att minska risken för återinsjuknande är fysisk aktivitet en viktig komponent i behandling och rehabiliteringsprocessen. Dock är inte individer som haft en hjärtinfarkt fysiskt aktiva enligt de rekommendationer som finns. Syftet med detta examensarbete var att undersöka vilka hinder inför fysisk aktivitet individer upplever efter hjärtinfarkt. Denna kunskap är viktig för att sjuksköterskan i sitt hälsofrämjande ska kunna stödja och motivera individer till ökad fysisk aktivitet. Åtta artiklar granskades i denna litteraturstudie, varav sju kvalitativa och en kvantitativ.

Två gemensamma teman identifierades: inre begränsningar och yttre begränsningar. De inre begränsningarna innefattade fatigue, motivationsbrist och rädsla inför fysisk aktivitet. De yttre begränsningarna som framkom var att otillräcklig information skapade ett hinder för fysisk aktivitet samt att socialt stöd var av stor vikt för att lyckas vara aktiv. Slutsatserna av studien var att fatigue bör uppmärksammas tidigt för att minska dess påverkan på livet. Individer har behov av individanpassad information samt träningsprogram efter hjärtinfarkt, likaså är gemenskap viktigt för att lyckas vara fysiskt aktiv.