Ett barn kräver mer stöd och förståelse för vad som kommer att ske. En interhospital överföring innebär ett byte av miljö vilket kan upplevas hotfullt för barnet. Miljön är oförutsägbar och vårdpersonal kan uppleva ensamhet om känslan av gemenskap uteblir. Här finns ett behov av trygghet som kan uppnås genom samverkan med kollegor, planering och kunskap. Syftet var att undersöka anestesisjuksköterskans upplevelse av att vårda barn under interhospital överföring. Studien är gjord med kvalitativ forskningsmetod och data är analyserat med kvalitativ innehållsanalys. Sex anestesisjuksköterskor med erfarenhet av interhospital överföring av barn har intervjuats i öppna intervjuer. Semistrukturerade frågeställningar har använts.

Det upplevs att en extra skärpa krävs vid vård av barn under interhospital överföring då barn inte har lika mycket reserver som vuxna och läkemedelsdoser samt vitala parametrar varierar med barnets vikt och ålder. Vikten av att vara förberedd på det oförberedda samt att noga planera inför resan framkommer. Erfarenhet påverkar vårdarens förmåga att delegera arbete och speglar hur vårdaren löser olika situationer som upp kommer.Det påverkar även anestesisjuksköterskan syn på ambulanspersonalen. Erfarenhet av att vårda barn ger deltagarna en stark känsla av trygghet. Vårdpersonalen har ett behov av trygghet för att kunna ge en godvård. Det skiljer sig mellan deltagarna beroende på om de upplever en gemenskap med den andra vårdpersonalen under transporten. Gemenskap bildar en trygghet i vårdandet men anestesisjuksköterskan kan fortfarande uppleva en känsla av utsatthet eller ensamhet i vårdandet av ett barn. Föräldrar är barnens trygghet.