Amning är ett existentiellt fenomen som påverkar moderns och barnets hälsa och välbefinnande. Barnmorskans kompetensområde omfattar sexuell- och reproduktiv hälsa och i detta ingår att kunna ge råd och stöd vid amning och amningssvårigheter. Barnmorskan har en viktig roll i etablerandet av amningen. Barnmorskorna som arbetar inom kvinnohälsovården ansvarar för amningssamtal till de gravida kvinnorna, detta arbete beskrivs som svårt och tidskrävande, men enligt forskning är dessa samtal viktiga. Genom att kvinnan får styra amningssamtalet med dokumentet ‘Min amningsberättelse’ kan det bidra till en existentiell trygghet hos kvinnan vilket kan vara avgörande inför en kommande amning. För att utveckla vården är det angeläget att studera barnmorskors upplevelser av att samtala om amning. Syftet med studien är att beskriva hur barnmorskor upplever amningssamtal med gravida kvinnor med amningsberättelsen som grund. Nio barnmorskor som använder dokumentet ‘Min amningsberättelse’ i sitt arbete på MVC intervjuades. En livsvärldsansats baserad på fenomenologi användes under datainsamling och dataanalys. 

Resultatet visar att det finns en strävan efter att identifiera kvinnans individuella behov till amningsinformation och utforma vården vid amningssamtalet efter varje enskild individ, för att kunna tillgodose de olika behoven kvinnorna har. I barnmorskornas strävan efter ett amningssamtal som är stärkande och förberedande sker det en balansgång mellan att möta sina egna hinder, rädslor, resurser och samtidigt kunna sätta kvinnans behov i centrum.  Resultatet mynnade ut i sex innebördsteman: Att känna ett personligt och gemensamt ansvar för att främja amning, Strävan efter en trygg sfär, Amningssamtalen väcker farhågor, Att sträva efter ett unikt amningssamtal, Att bemästra utmaningarna i det som ska vara naturligt, Att förmå öppna ett fönster in till framtiden.