Utgångspunkten för studien är fenomenet arbetsmotivation med inriktning på omvårdnadspersonalen inom äldreomsorgen. Arbetsmotivation hos personal kan leda till effektiviseringar och förbättringar i produktivitet. Att värna om personalens arbetsmotivation är därav en ytterst strategiskt resursfråga. Äldreomsorgen utgör en mycket viktig del av vårt svenska välfärdssystem och är ett väldebatterat ämne i samhället. De största bekymmersområdena berör bristen på tillgång på vård och omsorg, minskande ekonomiska resurser samt dalande kvalité på den vård som ges. Dessa faktorer som präglar vården i dagens läge får också stora konsekvenser för omvårdnadspersonals arbetsmotivation. Det är ur denna problematik som vårt intresse härstammar för vad som egentligen motiverar och gör att omvårdnadspersonal trivs inom äldreomsorgen. Uppsatsen inbegriper tidigare forskning som Yoshio Kondo, Victor Grant, Karen Dana och Ricky W. Griffin, samt teorier av Frederick Herzberg och Victor Vroom. Vårdtagare, arbetskamrater, arbetsmiljö och utbildning var de faktorer som i vårt resultat visat sig vara mest avgörande för arbetsmotivation. Genom dem kvalitativa forskningsmetoden var dessa var de faktorer som uppkom mest frekvent under studiens gång genom de nio intervjuer vi genomfört på ett äldreboende i Västsverige. De två främsta motivationsfaktorerna som uppgavs av respondenterna uppskattning och gemenskap inom organisationen. Gemenskapen gäller arbetsgruppens sammanhållning och därmed dess stämning, men också att vårdgivaren finner motivation av att de boende mår väl. Uppskattningen får en motiverande effekt främst då den ges från arbetstagarna eller ifrån de boende samt deras anhöriga.