Brist på kommunikation mellan chef och medarbetare kan leda till missförstånd som ibland får allvarliga konsekvenser. Missuppfattningar och missförstånd kan orsaka konflikter på arbetsplatsen, ekonomiska förluster och tidsödande arbete med att rätta till det som gått fel och de kan också medföra säkerhetsrisker. Brister i kommunikationen rubbar också våra relationer på arbetsplatsen. Detta arbete utgår från utvecklingssamtalet mellan chef och medarbetare. Genom intervjuer med chefer och deras medarbetare om det gemensamma utvecklingssamtalet undersöks om chefer och medarbetare uppfattar utvecklingssamtalet på liknande sätt. Om inte; i så fall på vilka sätt? Med hjälp av en fenomenografisk ansats presenteras undersökningens resultat i kategorier, vilka representerar olika faktorer som påverkar utvecklingssamtalets tolkning. Det finns en ganska god förståelse för ordens betydelse i kommunikationen mellan chef och medarbetare, men över ordens betydelse står begreppens betydelse. Ordet utvecklingssamtal är inte att betrakta som bara ett ord utan som ett begrepp, som innefattar normer, känslor och värderingar vilka gör ordet till mer än bara ett ord. Chef och medarbetar må ha uppfattat de ord som sagts på samma sätt, däremot förstås begrepp och fenomenen på skilda sätt, vilket sätter nivån för samtalet. Problem med förståelsen ligger inte bara i det som sägs, utan i det som medvetet inte sägs. Där över styr självbild, diskursivt tänkande och begreppsuppfattning baserat på tidigare. På vilket sätt och om vad det talas på utvecklingssamtalet beror även på vad de olika individerna bygger in i sitt begrepp ”utvecklingssamtal” och vad de därmed förväntar sig av samtalet. Utvecklingssamtalet kan i föreliggande studie inte beskrivas som ett jämbördigt samtal. Samtalet speglar de samtalandes begreppsförståelse av utvecklingssamtalet som fenomen och av den egna rollen i förhållande till samtalspartnerns roll.