Ambulanssjuksköterskan anses arbeta inom ett komplext kunskapsfält då den medicinska kunskapen och vårdvetenskapen skall samordnas med yrkeserfarenheten för att kunna göra en adekvat bedömning. Studier visar att en tredjedel av ambulansuppdragen inte är i behov av ambulanstransport enligt ambulanspersonalen. I takt med ökad kompetens i ambulanssjukvården upplevs en önskan att tillgodose icke akuta patienter på ett bättre sätt. Syftet med studien är att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelser av att bedöma icke akuta patienter och om kompetensen tas till vara i dessa icke akuta situationer. Denna kvalitativa intervjustudie innehåller åtta intervjuer med specialistsjuksköterskor i en ambulansorganisation. För att bearbeta materialet har kvalitativ innehållsanalys använts och fem olika kategorier framträdde. Resultatet beskriver att ambulanssjuksköterskan i sin bedömning kontrollerar patientens vitala parametrar och tar hänsyn till patientens sociala situation men har begränsat stöd i bedömningen. En triagemodell kan vara ett beprövat beslutsstöd i bedömningen. Det beskrivs att ambulansuppdragen har skiftande behov från avancerad övervakning och läkemedelshantering till transporter utan vårdbehov. Ambulanssjuksköterskan anser sig ha kompetens att bedöma om patienten är i behov av ambulanssjukvård eller ej men det är viktigt att vara överrens med patienten så att patienten känner trygghet. Riktlinjer kring dessa icke akuta patienter är en förutsättning i ambulanssjukvården för att ambulanssjuksköterskan skall kunna hantera denna patientgrupp. Framtida svenska studier är ett måste för att utveckla och utvärdera ett kvalitetssäkert omhändertagande i dessa icke akuta situationer.