BAKGRUND: I vår undersökning belyser vi vikten av språkets betydelse för samspelet. Vi har läst vad litteratur och forskning skriver om samspelet mellan barnen och mellan barn och pedagoger. Med språket menar vi i detta fall kroppsspråk och det verbala språket. Vi har sett hur barn uttrycker empati med hjälp av kommunikation samt hur pedagoger agerar när barnen uttrycker sina känslor. SYFTE: Syftet är att undersöka hur barnets sociala kompetens och inlevelseförmåga sker i samspel med varandra och pedagoger. METOD: Vi har använt oss av kvalitativ metod med observationer som redskap där löpande protokoll har använts. Vi har observerat relationer i barngrupper mellan barn – barn och barn - vuxna där åldern på barnen har varit från ett till sex år. Vi har även tittat på hur pedagoger förhållit sig till barnen i samspelet. RESULTAT: Vårt resultat visar att man lär i samspel med andra och med hjälp av olika sätt att kommunicera. Vi har också sett att empati kan uttryckas på olika sätt beroende på barnets språkliga förmåga. Något annat vi har upptäckt är att barn med mindre utvecklat verbalt språk är beroende av pedagogen vid konflikter då denne kan sätta ord på barnens känslor. Däremot är barn som har det verbala språket bättre på att hantera och lösa konflikter på egen hand. När det gäller pedagogens roll i samspelet har vi sett att det är av stor betydelse att barnen blir bekräftade för barnets fungerande samspel. Det har visat sig under studiens gång att äldre barn har en förståelse för det yngre barnet när det gäller empatiska uttryck.