BAKGRUND: När man som förskollärare möter barn som befinner sig i kris är det enligt forskning viktigt att som förskollärare bemöta barn och föräldrar på ett empatiskt sätt. Samverkan med föräldrarna har stor betydelse för att förskolläraren ska kunna möta och förstå barnets tankar. Att som förskollärare möta barn och föräldrar kräver också styrka och engagemang i yrkesrollen. SYFTE: Syftet med vår studie är att undersöka några utvalda förskollärares erfarenheter, kompetens och beredskap i mötet med barn och föräldrar i kris. METOD: Vi har använt oss av en kvalitativ intervjustudie där vi intervjuat nio stycken förskollärare på olika förskolor. Vi har kopplat vår studie till Bronfenbrenners teori om hur barnet formas utifrån olika relationer med omgivningen. RESULTAT: Förskollärarna i studien har mött olika krissituationer där barn och föräldrar varit inblandade. Krissituationerna har gett dem olika erfarenheter av hantering, samverkan och bemötande. Förskollärarna är nöjda med arbetet med barnen och samarbetet med kollegor, och rektorer. De flesta är även nöjda med samverkan med föräldrar. Efter att ha samlat på sig olika erfarenheter menar de flesta förskollärare att de inte är rädda för att möta barn och föräldrar i kris, men att man aldrig riktigt kan förbereda sig på det. De menar trots allt att man kan förbereda sig så mycket som möjligt genom att skaffa sig kompetens genom erfarenheter och ha en utförlig krisplan på förskolan.