Idag lever vi i ett tjänstesamhälle där företag konkurrerar med tjänster vilket gör medarbetare och ledning till de viktigaste resurserna i ett sådant företag. Dessa immateriella tillgångar är svårvärderade och kan därmed inte tas upp i balansräkningen vilket många gånger leder till att de blir osynliga och inte beaktas. Många företag måste tillföras kapital för att finansiera sin verksamhet vilket ofta sker genom belåning. Då tjänsteföretag består av mycket dolda värden är det problematiskt för kreditgivarna att bedöma dessa företags faktiska värde. Baserat på ovanstående har syftet med denna uppsats därför varit att undersöka huruvida tjänsteföretags immateriella tillgångar påverkar finansiärer i sitt beslutstagande vid kreditgivning och hur dessa mjuka värden kan ligga till grund för bankernas säkerhet. Studien tar sin utgångspunkt ur ett bankperspektiv. För att besvara syftet har vi utgått från en kvalitativ metod där intervjuer har genomförts med respondenter från fyra storbanker i Sverige. Vid kreditgivning tenderar bankerna att värdera tjänsteföretag på samma sätt som ett tillverkande företag vilket medför att riskerna inte blir större för dem i dessa situationer. Besluten baseras på resultaträkningen, därmed beaktas inte alla de immateriella tillgångar som finns i ett tjänsteföretag. Då bankmanualen inte tillåter en kapitaliserad form av immateriella tillgångar är bankerna beroende av de värden som kan visas på papper och kan säljas. Detta kan medföra att tjänsteföretag inte kan ta så stora krediter då säkerheterna grundas på de tillgångar som företaget kan visa upp. Å andra sidan är tjänsteföretag vanligtvis inte lika beroende av stora krediter.