BAKGRUND: Redan i mitten av 1700-talet skriver Jean, Jacques Rouessau att barns miljö är en lärandeplats, både inomhus och utomhus, där de kan använda sina sinnen och aktivt söka kunskap. Likväl 2000-talets Lars-Owe Dahlgren menar att utomhuspedagogik inbjuder till olika sinnesuttryck genom erfarenheter och upplevelser i miljön utomhus. Utgångspunkten för den teoretiska ramen av arbetet är sett ur ett sociokonstruktivistiskt perspektiv. SYFTE: Syftet med studien är att undersöka vilken syn pedagoger i förskolan och skolan har på utomhuspedagogik, hur de arbetar med utomhuspedagogik i den dagliga verksamheten samt vad som utvecklar barns lärande i utemiljön. METOD: Studien genomfördes med kvalitativ forskningsmetod. Datainsamlingen utfördes med hjälp av self report som besvarades av 16 pedagoger verksamma i förskola och skola RESULTAT: Resultatet visade att alla deltagande använde sig av utomhuspedagogik i verksamheten. Utomhuspedagogik upplevdes som ett spontant område där barn och elever aktiverade sig praktiskt i utomhusmiljön. Ett flertal pedagoger som var delaktiga i studien ansåg att utomhuspedagogisk verksamhet skapar situationer där ett lärande sker.