BAKGRUND: Denna studie har fokuserat på samtalets betydelse för barns lärande. I bakgrunden beskrivs vad som är viktigt i ett samtal, de grundläggande faktorer för att ett samtal ska fungera. Vidare beskrivs vad samtal kan ge och hur samtal kan användas av lärare tillsammans med barn. Identitetsbildning och jaguppfattning beskrivs såväl som den språkliga utvecklingen och det mer kunskapsinriktade lärandet. Studiens teoretiska utgångspunkt har varit Vygotskijs tankar om samspel och den proximala utvecklingszonen då samtalet är ett sorts samspel mellan människor där det kan ske ett lärande. SYFTE: Studiens syfte är att undersöka om lärare uppfattar att samtalet kan vara ett verktyg i barns lärande. METOD: Studien har inspirerats av fenomenografi som handlar om människors tankar om sin omvärld. För att samla in data har kvalitativa intervjuer använts. RESULTAT: Studiens resultat visar att samtalet mellan lärare och barn alltid är något bra och ofta är det något lärande. Det som studien har visat som de största områdena där samtalet ger ett lärande är, barns språk, jaguppfattning och kunskapande. Det finns inga dåliga samtal, det är istället när samtalet övergår i envägskommunikation och dialogen är borta som det blir något dåligt. Då tappas det samspel som sker mellan två individer och lärandet blir inte lika fokuserat.