BAKGRUND: Ute i verksamheten kan man se att pedagogiken ofta utgår från Vygotskijs språksyn, vilken handlar om att eleverna lär sig bäst när de själva är aktiva. Detta har sin grund i det sociokulturella perspektivet på lärande, som betonar att lärandet sker i samspel med andra människor. Vygotskijs teori visar sig på olika sätt ute i verksamheten. Exempelvis belyses denna när pedagoger pratar om att läsningen måste vara meningsfull och engagerande, samt att eleverna bör marineras i läsning. Den visar sig också i olika läsmetoder, som får fram denna meningsfullhet. Till exempel är reflekterande efter läsning en användbar läsmetod, vilken får eleverna att tänka till om det lästa. Detta gör också att läsningens fokus blir på förståelsen. Metoden högläsning är en annan läsmetod som också är viktig. Tack vare denna kan eleverna höra hur språket är uppbyggt och även bli motiverade till läsning. SYFTE: Vårt syfte är att undersöka i vilken utsträckning några lärare uppger sig arbeta med olika läsmetoder. Undersökningen syftar också till att belysa på vilka grunder dessa lärare säger sig göra sina val av läsmetoder. METOD: Vi har använt oss av två datainsamlingsmetoder. Den första har en kvantitativ prägel och är ett läsprotokoll, vilket vi har tagit fram själva. Den andra är en kvalitativ intervju. RESULTAT: De läsmetoder som undersöktes användes i olika stor utsträckning bland lärarna. Metoden högläsning användes ganska ofta, där ett motiv var att eleverna skulle få höra språket talas. Samtliga lärare fokuserade på att eleverna skulle utveckla en god läsförståelse samt hade en variation av olika texter i sin läsundervisning.