BAKGRUND: Tamm (1986, s1-2) skriver att barns uppfattning om döden har utvecklats under många år. Tidigare hade barnen en enklare syn på döden och de fick ofta höra sagor under sin uppväxt som handlade om döden. Idag är döden i barns närmiljö inte lika framträdande och många vuxna väljer att inte tala om döden med barn. När någon i ett barns närhet dör händer det att barnet inte får delta vid begravningen, vilket gör att de inte får någon erfarenhet. Detta kan vidare leda till att barn ser på döden som något skrämmande. Slaughter (2005, s183) skriver att barns uppfattning om döden utvecklas mycket från förskoleåldern och uppåt, då de främst ser döden som ett annat sätt att leva på än det vanliga. SYFTE: Vårt syfte med undersökningen är att vi vill ta reda på hur barn i årskurs 3-5 uppfattar och resonerar kring döden. METOD: Undersökningen genomfördes genom en kvalitativ ansats som bygger på intervju av barn i årskurs 3 – 5. Vi motiverar val av teori och vi skriver även om vårt urval, genomförande, etiska principer, tillförlitlighet och giltighet. 4 RESULTAT: Vi har i vår undersökning kommit fram till att flera av barnen uppfattar döden som något hemskt och läskigt, samt att man dör genom sjukdom, olycka eller av ålder. Några av barnen har även svarat att de tror att man dör för att alla människor på jorden ska få plats. Flera av barnen har aldrig varit med om att någon dör och visste därför inte hur det kändes. Efter döden tror många av barnen att man kommer till himlen eller helvetet, att man föds på nytt eller att själen vandrar vidare till en ny människa eller ett djur. Sex av barnen tror att man kommer till himlen eller till helvetet. Två flickor tror att man föds på nytt, att själen går vidare till en ny människa eller till ett djur. Barnen pratar om döden ibland, främst när det har hänt något. En flicka vill prata mer om döden, men det är aldrig någon som frågar henne.