Det har länge debatterats huruvida det är lämpligt att revisorer arbetar med både revision och fristående rådgivning. Vid granskande revision ingår rådgivning som en av revisorns skyldigheter till skillnad från fristående rådgivning som görs på klientens förfrågan. Frågorna kan ofta beröra områden som är komplexa där revisorns kunskaper inte är tillräckliga. I sådana situationer ska revisorn rådfråga en specialist på området för att säkerställa att det svar som lämnas är adekvat. Revisorers användning av specialister är ett område som ännu inte har utforskats i någon större utsträckning. Framförallt gällande revisorers likabehandling av klienter oberoende av storlek. Syftet är att granska och beskriva revisorers användning av specialister med fokus på två parametrar i form av revisorns erfarenhet samt klienternas storlek. Av detta hoppas vi kunna säga om likabehandling föreligger när specialist ska tillkallas oberoende av revisor och klient. För att kunna svara på frågorna valde vi att tillämpa en hermeneutisk kvalitativ metod för att bättre förstå de bakomliggande orsakerna till varför specialister tillkallas. Vi genomförde ett antal intervjuer med yrkesaktiva revisorer anställda på större byråer i västra Götalandsregionen. Intervjuerna genomfördes på två vis vilka var telefonkonferenser samt frågeformulär med öppna svar. Resultatet av undersökningen är att revisorer väljer att använda sig av specialister vid olika tillfällen men att detta inte påverkar kvaliteten på den rådgivning som ges. Detta då specialisterna främst används för att upprätthålla kvaliteten i rådgivningen. Varför specialisterna används är beroende av revisorns tidigare erfarenhet samt frågans komplexitet men klientens storlek är ingen faktor. Däremot kan frågor ställda av större bolag vara av en mer komplex natur. Sammanfattningsvis kan sägas att även om olikbehandling sker så inverkar inte det på kvaliteten på den rådgivning som revisorerna ger.