Sammanfattning I den nya läroplanen, Lgr 11, har kommunikation en central plats i matematikundervisning. De senaste årens studier rörande matematisk kommunikation har främst behandlat språklig progression, interaktion och matematiska diskurser. Däremot saknas forskning kring hur lärare kan arbeta med matematisk kommunikation. I denna studie undersöks lärares skilda uppfattningar av hur de arbetar med uppdraget att utveckla elevernas kommunikations-förmåga i matematik. Uppsatsens empiriska del utgår från en enkätundersökning och tre intervjuer. Studien använder en fenomenografisk ansats och ett variationsteoretiskt perspektiv. Selanders och Kress designteoretiska multimodala perspektiv utgör ett teoretiskt ramverk. I resultatet framkommer tre olika metodiska förhållningssätt till kommunikation i matematikundervisning. En multimodal, en traditionell och en läroplansstyrd metodsyn utgör utfallsrummet i studien. Metodsynen påverkar lärares didaktiska design i arbetet med att utveckla elevers kommunikationsförmåga i matematik. Lärarnas uppfattningar om hur man som lärare på bästa sätt utvecklar elevers kommunikationsförmåga skiljer sig i flera avseenden. Studien visar att många lärare upplever sig ha otillräckligt med metoder och idéer för hur de kan utveckla elevers kommunikativa förmåga. Det framkommer att problemlösning i grupp samt lärarens genomgångar är de kommunikationsutvecklande metoder som dominerar i klassrummen, oavsett metodiskt förhållningssätt. Lärarna använder därutöver få kommunikationsutvecklande metoder som fokuserar på och tränar elevers begreppsförståelse, resonemangsförmåga och argumentationsförmåga.