Ambulanssjuksköterskan ansvarar för en avancerad individanpassad omvårdnad i en oordnad prehospital miljö. Barn skall vårdas av personal som kan möta barnets fysiska och psykiska behov. Skadehändelser är den vanligaste orsaken till att barn vårdas på sjukhus eller avlider. I det pre operationella barnstadiet (2-7 år) är olycksfall den vanligaste orsaken till smärta. Forskning har dock påvisat brister i vården av barn med smärta prehospitalt. Syftet med studien är därför att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda barn (2-7 år) med smärta relaterat till fysiskt trauma prehospitalt. Studien har en kvalitativ induktiv ansats och data har inhämtats från sex informanter. Intervjuerna har bearbetats utifrån en manifest innehållsanalys som presenteras i subkategorier och kategorier. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskan möter barnets förutsättningar och på ett följsamt sätt möjliggör förtroende och skapar delaktighet samtidigt som föräldrarna bejakas. Ambulanssjuksköterskan är följsam i sin bedömning men kan uppleva svårigheter hos det pre operationella barnet. Ambulanssjuksköterskan hanterar och förstår konsekvenserna av olika behandlingar och väljer metoder efter barnet. Intranasala alternativ samt inhalationer av gasblandning med 50 procent Lustgas och 50 procent Syrgas upplevs gynnsamt. Samtidigt påverkade synen på smärta behandlingen. Ambulanssjuksköterskan upplever barriärer i dialog, rutin, smärtskattningsskalor samt kunskap och erfarenhet vid barntrauma. Barntrauma upplevs också kunna ge upphov till ångestkänslor. Samtidigt var tilltron till den egna smärtbehandlingen framträdande. Ambulanssjuksköterskans förfarande möjliggjorde ett vårdvetenskapligt vårdande med utgångspunkt i den vårdande relationen och gav adekvat behandling. Samtidigt kunde svårigheter i bedömning, behandling och omhändertagande orsaka både vårdlidande och sjukdomslidande för barnet. Därför förordas kunskaps- och erfarenhetsmässig fortbildning, att fler icke invasiva samt smärtfria behandlingsmetoder tillhandahålls prehospitalt samt att vidare forskning om barn och smärta i den prehospitala sjukvården bör bedrivas.