Syftet med internationella regelverk för redovisning, som reglerar redovisningspraxis och revision över landsgränser, är att uppnå harmonisering av redovisningsförfaranden världen över. Jämförbarhet mellan olika länders redovisning och ökad transparens i finansiella rapporter är de kvalitativa egenskaper som eftersträvas i sammanhanget. Detta gäller även IFRS, som sedan 1 januari 2005 är obligatorisk för samtliga noterade bolag i EUs medlemsstater. IFRS är populärt även utanför EU och är obligatoriskt eller frivilligt i uppemot 120 länder världen över. Kritik förekommer dock, som primärt är fokuserad på regelverkens förmåga att uppnå sitt huvudsakliga syfte; att skapa harmonisering. Då det snart är 10 år sedan IFRS blev obligatoriskt i EU ligger det i tiden att utvärdera harmoniseringen, vilket denna uppsats har som målsättning att göra. Fokus läggs på IFRS-punkten IAS 36 p. 134 som reglerar nedskrivningstest och mer specifikt redovisning av goodwill. Goodwill är i sig ett omdiskuterat redovisningsområde där många stämmor uttrycker olika åsikter, vilket alltså gör punkten intressant vid undersökning av harmonisering; harmonisering torde vara svårast att uppnå i turbulenta forum. I uppsatsen utvärderas harmoniseringen genom jämförelse mellan goodwillredovisning i länder som har olika redovisningstraditioner. Tyskland representerar den kontinentala redovisningstraditionen, Storbritannien representerar den anglosaxiska och Kina undersöks på grund av att landet inte har någon av dessa traditioner. Utifrån en tolkningsmodell utvärderas ländernas enskilda förmåga att leva upp till IAS 36 p. 134, varefter en kvalitativ jämförelse görs. Slutligen undersöks kopplingar mellan resultatet av analyserna och ländernas respektive redovisningstraditioner. Undersökningen resulterade i slutsatsen att IAS 36 p. 134 följs i högre grad av de två europeiska länderna än av Kina, samt att jämförbarheten, till följd av detta, är högre mellan de europeiska ländernas redovisning. Redovisningstraditioner kunde även till stor del kopplas till utfallet, med undantag för tysk goodwillredovisning där kopplingen till den kontinentala redovisningstraditionen var svag. I denna uppsats anses implikationen av slutsatserna vara att harmoniseringen verkligen kan infinna sig vid bruk av IFRS-standarder. I synnerhet är avvikelsen i tysk goodwillredovisning från den kontinentala redovisningstraditionen en indikation på fungerande harmonisering.