Revisorn anlitas för att ge ett oberoende yttrande som ska säkerställa pålitligheten i företagens finansiella rapporter. Denna tilltrosskapandande effekt kan endast uppnås om revisorn gör sina bedömningar och fattar beslut utan att låta sig påverkas av andra personers viljor eller önskningar. Att revisorn är oberoende är särskilt viktigt i de fall revisorernas arbete påverkar intressenters beslutsfattande. Diskussionen kring revisorns oberoende i samband med tillhandahållandet av fristående rådgivning har debatterats flitigt. Vissa menar att den fristående rådgivningen medför positiva effekter på revisionen, medan andra anser att den borde förbjudas då den utgör ett hot mot revisorns oberoende och påverkar förtroendet för branschen. Genom införandet av revisionspaketet står revisionsbranschen inför nya regleringar av oberoendet och den fristående rådgivningen. Denna uppsats ämnar fördjupa diskussionen och undersöka varför det kan upplevas som ett problem när en revisionsbyrå, i rollen som oberoende kontrollorgan, erbjuder både fristående rådgivning och revision. Frågeställningen besvaras med hjälp av relevanta teorier, modeller och intervjuer med revisorer, intressenter samt normgivande organ. Den fristående rådgivningen kan medföra att revisorn inte uppfattas som oberoende och kan utmana förtroendet hos allmänheten. Vidare kan det upplevas som ett problem när den fristående rådgivningen sker på revisionsklienter. Medias skildring av debatten, att det verkar föreligga ett förväntningsgap samt en bristande transparens kan även det vara bidragande orsaker till problematiken. Revisionspaketet kan komma att öka transparensen, minska förväntningsgapet samt stärka förtroendet för branschen och kan således komma att minska problematiken med att ett oberoende kontrollorgan erbjuder både fristående rådgivning och revision.