Den här kvalitativa studien fokuserar på anhörigas situation och deras erfarenheter av kommunalt anhörigstöd i Sjuhärad, samt anhörigkonsulenternas arbete i de olika kommunerna. Tidigare forskning visar att anhöriga tar på sig ansvar när den offentliga omsorgen brister vilket studien bekräftar. Bristerna i framför allt äldreomsorg ser ut att leda till att vissa formella stödformer underutnyttjas. Samtidigt betonas vikten av en omfattande välfärdsservice för att värna anhörigas frivilliga omsorg och förmåga att hantera vardagen. Studien analyserar och diskuterar den ojämlika könsarbetsdelningen i anhörigas omsorgsarbete, där kvinnor utför fler former av omsorg och i större utsträckning. Vidare analyseras, med exempel från de anhörigas vardag och anhörigstödets utformning, hur det ökade erkännandet av anhöriga och deras behov av inkludering och stöd kan riskera dels en normalisering av deras stora insatser, dels ett försvagat brukarperspektiv. Anhörigkonsulenter är en yrkesgrupp som ofta har en central roll i organisationen av direkt anhörigstöd med fokus på olika former av terapeutiskt stöd. Konsulenterna ser sitt arbete som relativt undantaget New Public Managements krav på standardisering och dokumentation där de kan värna relationen och samtalet med anhöriga. I relation till den övriga organisationen, som i hög grad präglas av NPM:s effektivisering och standardisering, riskerar deras individfokus bli ett sätt att stödja anhöriga att fortsätta utföra sitt obetalda informella omsorgsarbete. Här finns det anledning att fråga sig huruvida det kommunala anhörigstödet är en utveckling av välfärden eller ett steg tillbaka.