Flerspråkiga och nyanlända elever har en dubbel utmaning i jämförelse med etablerade elever i de svenska skolorna. Eleverna ska utveckla både svenska språket och det svenska ämnesinnehållet, vilket medför risker för dessa elevers lärande och utveckling då de handskas med flera språk samtidigt, dels sitt modersmål, dels det svenska språket. Även fast styrdokumenten har krav på utbildning som är likvärdig för alla elever, återspeglas en instabil relation mellan organisationen och lärares faktiska förutsättningar. Hur tid och kompetens ska fördelas och utvecklas blir därav en osäkerhet. Behovet av att undersöka lärares navigation i utmaningar som uppstår är av betydelse då eleverna ska kunna inkluderas både formellt och informellt. Kraven på lärare är höga och deras förhållningssätt i arbetet med flerspråkiga och nyanlända elever är därför avgörande för elevernas fortsatta lärande och utveckling.  

Studien undersöker hur lärare beskriver arbetet med flerspråkiga och nyanlända elevers språkutveckling i den svenska grundskolans årskurser F-6 med fokus på språkutvecklande strategier, lärares förutsättningar samt utmaningar i den flerspråkiga undervisningen. 

En kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer har använts som metod där urvalet består av fyra verksamma lärare från tre olika skolor i södra och mellersta Sverige. Denna studie utgår från den teoretiska utgångspunkten translanguaging med tillhörande begrepp, vilken betonar vikten av att se och använda hela elevens språkliga identitet och resurser. Genom kodning och identifiering av återkommande mönster har flertalet teman belysts. 

Resultatet synliggör tre huvudteman: språkutvecklande strategier, lärares förutsättningar samt utmaningar i den flerspråkiga undervisningen. Dessa teman har därefter sorterats in i underteman. En av de viktigaste slutsatserna är att lärare har en positiv inställning till flerspråkighet som resurs, men att strukturella hinder och en enspråkig norm begränsar ett positivt förhållningssätt.