Inom språkforskning har fokus historiskt ofta lagts på brister i elevers inlärning, eller upplevda svårigheter med språkinlärning. Under senare år läggs i stället fokus på vad som motiverar elever att lära sig språk och hur denna motivation skapar positiva känslor. 

Den här studien sätter lärares “språkglädje” i engelskundervisning i fokus. Syftet är att studera hur fem verksamma lärare i grundskolans årskurs 1–3 ser på språkglädje, hur de upplever att elever ger uttryck för språkglädje och hur det påverkar undervisningen. Till hjälp har en fenomenologisk ansats och en kvalitativ metod präglat studien. Intervjufrågorna är semistrukturerade vilket öppnar upp för lärarnas upplevelser utan att frångå studiens syfte.  

Genom en tematisk analys har språkglädjens villkor samt språkglädjens uttryck identifierats. Lärarnas utsagor visar på att trygghet i klassrummet, meningsfullhet, kompetensen i språket samt lärarens roll är viktiga faktorer för fenomenet i klassrummet. Tryggheten tolkas vara den absolut viktigaste faktorn för att elever ska vilja kommunicera och vara delaktiga. Samtidigt betonas vikten av en meningsfull och elevnära undervisning där läraren spelar en avgörande roll. Elevernas kompetens i språket lyfts både utifrån lärarens språkanvändning och undervisningstid tillsammans med den potentiella exponering som sker utanför skolans ramar. Språkglädjens uttryck är utifrån lärarnas utsagor framträdande genom elevernas delaktighet och kroppsspråk.