Studien undersöker hur elever i behov av särskilt stöd själva upplever sin skolgång under lågstadiet. Resultaten visar att många elever kan känna sig annorlunda i jämförelse med sina klasskamrater och är medvetna om sina svårigheter samtidigt som skolans stödinsatser, extra hjälp, trygga vuxna och stöd av goda kamrater spelar en stor roll och bidrar till att de känner sig mer delaktiga i undervisningen. Studien visar också hur brist på förståelse kan leda till frustration, minskat självförtroende och utanförskap. I studien hörsammas elevernas egna röster och man får se rådande omständigheter utifrån deras perspektiv, något som har stor betydelse för att lyckas utveckla en inkluderande skola där alla ges bästa möjliga förutsättningar att lyckas. Studiens genomförande består av 6 st semistrukturerade intervjuer med elever som bildar en kartläggning av deras individuella erfarenheter och upplevelser av de tidiga skolåren och har genomförts i enlighet med de forskningsetiska principer som beskrivs av Vetenskapsrådet (2017).  Särskild hänsyn har tagits till om intervjuerna genomförts med elever i lågstadiet, vilket ställer höga krav på tydlighet, frivillighet och trygghet. Särskild hänsyn till barnperspektivet har tagits genom att intervjuerna har genomförts i en trygg miljö och anpassats efter elevernas ålder och mognad. Frågorna har varit öppna och icke-ledande, och eleverna har getts utrymme att uttrycka sina tankar i egen takt. Forskaren har varit lyhörd för tecken på minsta obehag och omgående avbrutit påbörjad intervju om en sådan situation uppkommit.