Moderna värmekameror, drönare och AI-baserad bildanalys gör det idag möjligt att upptäcka människor, fordon och utrustning genom deras värmesignaturer snarare än genom deras visuella utseende. Detta har skapat ett ökat behov av nya typer av kamouflagematerial som även fungerar inom det infraröda spektrat. Många av dagens IR-kamouflagesystem bygger dock på relativt homogena material som reducerar värmestrålning jämnt över hela ytan. Problemet är att naturliga miljöer sällan är homogena. Skog, vegetation och markytor varierar ständigt i temperatur beroende på exempelvis solinstrålning, skugga och fukt. Ett alltför jämnt kamouflagematerial riskerar därför att sticka ut mot omgivningen trots att den totala värmesignaturen reduceras. Detta examensarbete, som genomförts i samarbete med SAAB Barracuda och Textilhögskolan i Borås, undersöker hur vävda textilstrukturer kan användas för att skapa variationer i hur infraröd strålning passerar genom materialet. Genom att variera bindningar, trådtäthet och geometrisk öppenhet i vävda textilier utvecklades flera olika prototyper som testades med värmekamera. Därutöver genomfördes drag- , riv- och viktanalyser för att undersöka hur strukturernas geometriska uppbyggnad påverkade materialens mekaniska egenskaper och funktionella potential inom kamouflageapplikationer. Resultaten visar att vävda strukturer kan användas för att påverka hur mycket infraröd strålning kan passera genom materialet och mönsterkombinationer av strukturer med olika mycket genomsläpp kan skapa termiska mönster i materialet. Genom att kombinera olika strukturer inom samma väv kunde bakomliggande värmesignaturer brytas upp och framträda mindre homogent i de termiska bilderna. Studien visar därmed att vävda textila konstruktioner kan användas som ett verktyg för framtida IR-kamouflage. Arbetet visade samtidigt begränsningar i användningen av vävning för denna typ av applikation. Även om vävtekniken möjliggjorde god kontroll över geometrisk variation och termisk mönstring över textilytan, blev strukturerna i de mest öppna försöken snabbt instabila och alltför glesa. Resultaten och prototyparbetet indikerar därför att vävda strukturer kan vara väl lämpade för att skapa varierande termiska uttryck, men att tekniken samtidigt begränsar hur stora öppningar som praktiskt kan uppnås för funktioner såsom mekanisk hållfasthet, ventilation, genomsikt, reducerad soluppvärmning och lägre materialvikt. Resultaten bidrar med ny kunskap om hur vävda textilier kan användas för att skapa mer varierade och miljöanpassade termiska uttryck. Studien är relevant både ur ett textiltekniskt och samhälleligt perspektiv och visar hur textilkonstruktion och geometrisk uppbyggnad kan bidra till utvecklingen av framtidens funktionella kamouflagematerial

This bachelor’s thesis was conducted in collaboration with SAAB Barracuda and the Swedish School of Textiles at the University of Borås within the Textile Engineering programme. The study investigates how woven textile structures can be used to influence the transmission of infrared radiation and thereby create thermal patterning for camouflage applications in Nordic bare-ground environments. The project is motivated by the rapid development of thermal sensors, drone technology, and AI-assisted image analysis, which have significantly increased the ability to identify objects through their thermal signatures rather than their visual appearance. At the same time, many existing infrared camouflage systems are based on relatively homogeneous structures, which risk creating detectable contrasts against natural environments characterized by thermal variation and irregular temperature distributions. The aim of the study was to investigate how variations in weave pattern, thread density, and geometric porosity in woven textile structures can be used to modulate infrared transmission and create variations in thermal signatures. The study combined literature reviews, jacquard woven prototype development, and experimental thermal imaging. In addition, tensile, tear, and weight analyses were performed to evaluate the mechanical performance of the textiles in relation to the company’s functional requirements. Several weave constructions and structural configurations were developed and tested. Selected structures were then combined into patterned textiles containing areas of varying geometric openness. The results demonstrate that woven textile structures can be used to influence infrared transmission through variations in weave construction and thread density. The study further shows that combining different structures within the same textile can generate thermal patterning capable of disrupting underlying thermal signatures. The findings indicate that geometric variation in woven structures may be used as a tool for creating more heterogeneous, and potentially more environmentally adaptive, thermal expressions. At the same time, several trade-offs were identified between mechanical strength and the functional requirements for transmission, ventilation, and visual transparency within camouflage applications. The study contributes knowledge regarding how woven textile construction and geometric structuring can be utilized to influence infrared transmission in future camouflage systems. The work is relevant from both a textile engineering and societal perspective, as it connects material development, functional textiles, and future demands within defence and camouflage applications.