The aim of this bachelor thesis is to investigate school librarians' perceptions of their own competence in literature mediation and their approach to the reading lists composed by the authorities Skolverket and Kulturrådet and the Swedish cultural canon for the task of promoting reading. The study uses Andrew Abbott’s theory of professions as well as the concept of an autotelic versus instrumental view on reading and was conducted using semi-structured interviews with five school librarians. The study identifies four themes in the empirical material: profession and competence, tension between school and culture, literature mediation, and media monitoring. The results show that the school librarians lack formal training in literature mediation, but they note the importance of reading for pleasure for students. Furthermore, they experience that their working hours do not match the complex workload of their profession. Finally, while the reading lists are used in different ways, the school librarians do not view them as an essential tool.

Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka skolbibliotekariers uppfattningar om sin egen kompetens inom litteraturförmedling och deras förhållningssätt till de läslistor som sammanställts av Skolverket och Kulturrådet samt den svenska kulturkanon för att främja läsning. Studien använder Andrew Abbotts professionsteori samt konceptet om en autotelisk kontra instrumentell syn på läsning och genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med fem skolbibliotekarier. Studien identifierar fyra teman i det empiriska materialet: profession och kompetens, spänningen mellan skola och kultur, litteraturförmedling och omvärldsbevakning. Resultaten visar att skolbibliotekarierna saknar formell utbildning i litteraturförmedling, men de noterar vikten av att eleverna läser för nöjes skull. Dessutom upplever de att deras arbetstider inte stämmer överens med den komplexa arbetsbelastningen i deras yrke. Slutligen, även om läslistorna används på olika sätt, ser skolbibliotekarierna dem inte som ett väsentligt verktyg.