Bakgrund och problemformulering: Hot och våld mot ambulanspersonal är ett växande arbetsmiljöproblem inom ambulanssjukvården. Den prehospitala miljön präglas av oförutsägbarhet där hotfulla och våldsamma situationer kan uppstå plötsligt och oväntat i mötet med patienter, anhöriga eller omgivningen. Det finns en begränsad mängd forskning kring ambulanssjuksköterskornas upplevelser i dessa situationer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelser av hot och våld i samband med ambulansuppdrag. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod och induktiv ansats. Totalt genomfördes tio semistrukturerade intervjuer med specialistutbildade ambulanssjuksköterskor från en region i södra Sverige. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån resultatet framkom tre generiska kategorier och nio subkategorier. Resultatet visade att samhällsförändringar med ökad förekomst av droger, vapen och psykisk ohälsa bidrog till en mer oförutsägbar arbetsmiljö. Hotfulla situationer väckte starka känslor hos ambulanspersonalen såsom rädsla, osäkerhet, ensamhet och känsla av att inte ha kontroll och att bli överrumplad. Erfarenheter från tidigare händelser bidrog till ökad riskmedvetenhet och ett mer försiktigt förhållningssätt. Säkerhet framkom som en central del där kommunikation och kollegial samsyn ansågs viktigt. Polisiär samverkan upplevdes vara både komplext och situationsberoende. Slutsats: Hot och våld i samband med ambulansuppdrag påverkar ambulanssjuksköterskans trygghet, arbetsmiljö och yrkesutövning både i stunden men även långsiktigt. Resultatet belyser behovet av fortsatt utveckling av säkerhetsrutiner och utbildning för att skapa trygghet och kunna bedriva en säker vård.

Background and problem statement: Threats and violence towards ambulance personnel are a growing work environment problem within ambulance healthcare. The prehospital environment is characterized by unpredictability, where threatening and violent situations may arise suddenly and unexpectedly in encounters with patients, relatives or bystanders. There is a lack of research regarding ambulance nurses’ experiences in these situations. Aim: The aim of the study was to describe ambulance nurses’ experiences of threats and violence in connection with ambulance assignments. Method: The study was conducted using a qualitative method with an inductive approach. A total of ten semistructured interviews were conducted with specialist educated ambulance nurses from a region in southern Sweden. The data material was analyzed using qualitative content analysis. Results: Based on the findings, three generic categories and nine subcategories emerged. The results showed that societal changes, including an increased prevalence of drugs, weapons and mental illness, contributed to a more unpredictable work environment. Threatening situations evoked strong emotions among ambulance personnel, such as fear, insecurity, loneliness and feelings of losing control and being caught off guard. Experiences from previous incidents contributed to increased risk awareness and a more cautious approach. Safety emerged as a central aspect where communication and collegial consensus were considered important. Collaboration with the police was perceived as both complex and situation dependent. Conclusion: Threats and violence in connection with ambulance assignments affect ambulance nurses´ sense of safety, work environment and professional practice both in the moment and in the long term. The findings highlight the need for continued development of safety routines and training in order to create a sense of security and be able to provide safe care.