Historiskt har patienter övervägande vårdats djupt sederade under mekanisk ventilation. Under senare tid har sederingspraxis förändrats, då forskning visat att patienter som vårdats vakna eller lätt sederade ofta haft ett kortare vårdförlopp med färre komplikationer. Detta ställer högre krav på intensivvårdssjuksköterskans lyhördhet för att minska risken för lidande. Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelser av vårdande inom intensivvård i samband med att vara vaken eller lätt sederad under mekanisk ventilation. Studien utfördes som en systematisk litteraturöversikt baserad på forskning med kvalitativ ansats. Under dataanalysen identifierades tre teman: Kroppsliga erfarenheter av mekanisk ventilation, att vara i en intensivvårdsmiljö samt kommunikationens betydelse. Dessa tre teman byggdes upp av tio subteman. Resultatet visade att patienters upplevelser präglades av lidande, utsatthet och känslor av sårbarhet. Patienter upplevde intensivvårdsmiljön som främmande, där den tekniska apparaturen uppfattades som livsuppehållande och nödvändig men orsakade samtidigt känslor av ångest och rädsla då den fråntog patienternas röst. Betydelsen av en fungerande vårdrelation, där intensivvårdssjuksköterskan visade intresse och lyhördhet för patienternas behov, blev tydlig då brist på bekräftelse väckte känslor av maktlöshet och ilska. Även om resultatet till stor del präglades av negativa känslor framkom även känslor av hopp, tillförsikt och delaktighet. Genom att patienter utvecklade copingstrategier och upplevde stöd av intensivvårdssjuksköterskan blev lidandet lättare att uthärda. Kommunikationen framstår som en central del i att lindra lidande hos patienter som vårdats vakna eller lätt sederade under mekanisk ventilation. Ett personcentrerat förhållningssätt framstår som avgörande för patienters upplevda välbefinnande.

Historically, patients have predominantly been cared for under deep sedation during mechanical ventilation. In recent years, sedation practices have changed, as research has shown that patients who are cared for while awake or lightly sedated often experience a shorter course of care with fewer complications. This places greater demands on the intensive care nurse’s responsiveness in order to reduce the risk of suffering. The aim of the literature review was to describe patients’ experiences of nursing care in intensive care in connection with being awake or lightly sedated during mechanical ventilation. The study was conducted as a systematic literature review based on research with a qualitative approach. During the data analysis, three themes were identified: Bodily experiences of mechanical ventilation, being in an intensive care environment, and the importance of communication. These three themes were built up from ten subthemes. The results showed that patients’ experiences were characterized by suffering, vulnerability, and feelings of exposure. Patients experienced the intensive care environment as unfamiliar, where the technical equipment was perceived as lifesustaining and necessary but at the same time caused feelings of anxiety and fear as it deprived the patients of their voice. The importance of a functioning caring relationship, in which the intensive care nurse showed interest in and responsiveness to the patients’ needs, became evident, as a lack of confirmation evoked feelings of powerlessness and anger. Although the results were largely characterized by negative emotions, feelings of hope, confidence, and participation also emerged. As patients developed coping strategies and experienced support from the intensive care nurse, the suffering became easier to endure. Communication appears to be a central component in alleviating suffering among patients who have been cared for while awake or lightly sedated during mechanical ventilation. A person-centred approach appears to be crucial for the patient's perceived well-being.