Bakgrund: Ambulanssjukvården har under de senaste åren utvecklats från enklare bedömningar och vårdinsatser med transport in till sjukhus till att kunna utföra mer omfattande bedömningar och undersökningar. Det har resulterat i ökade krav på den prehospitala vården där patienter nu undersökts och bedöms till rätt vårdnivå. Tillsammans med den medicinska bedömningen tar även ambulanssjuksköterskan hänsyn till hela patienten och intar ett helhetsperspektiv för att säkerställa och främja patienternas integritet, autonomi och självständighet vid sin bedömning och beslut i hänvisning till lägre vårdnivå. Inom den prehospitala verksamheten är det vårdande mötet en viktig aspekt att ta hänsyn till. Innebörden av det vårdande mötet handlar om att få patienterna att känna sig bekräftad och sedd utifrån behov och lidande. Syftet är att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelse att hänvisa patienter till lägre vårdnivå. Metoden för datainsamlingen var intervjuer som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Intervjuerna utfördes i två regioner i södra Sverige. Ett bekvämlighetsurval användes och resulterade i att tio ambulanssjuksköterskor deltog i studien. I resultatet framkom tre huvudkategorier: Upplevelsen av olika förutsättningar för att fatta beslut om hänvisning av patienter, upplevelsen av strukturella faktorers påverkan på beslutsfattande vid hänvisning av patienter samt upplevelsen av partnerskap vid hänvisning av patienter. I diskussionen diskuteras vald metod samt delar av resultatet som upplevs betydelsefulla. Slutsats: Ambulanssjuksköterskorna upplever att det är svårt och komplext att hänvisa patienter till lägre vårdnivå. Flera faktorer påverkar om upplevelsen känns trygg eller osäker. Dock beskrivs en yrkesstolthet och tillfredsställande känsla vid lyckad hänvisning.

Background: In recent years, ambulance care has developed from simpler assessments and care measures with transport to the hospital to being able to carry out more extensive assessments and examinations. This has resulted in increased demands on prehospital care, where patients are now examined and assessed to the appropriate level of care. Alongside the medical assessment, the ambulance nurse also takes the whole patient into account and adopts a holistic perspective to ensure and promote the patients' integrity, autonomy, and independence in their assessment and decision regarding referral to a lower level of care. In prehospital operations, the caring encounter is an important aspect to consider. The meaning of the caring encounter involves making patients feel acknowledged and seen based on their needs and suffering. The aim is to highlight the ambulance nurse's experience of referring patients to a lower level of care. The method for data collection was interviews, which were analyzed using qualitative content analysis. The interviews were conducted in two regions in southern Sweden. A convenience sample was used, resulting in ten ambulance nurses participating in the study. The results revealed three main categories: the experience of different conditions for making decisions about referring patients, the experience of the impact of structural factors on decision-making when referring patients, and the experience of partnership in referring patients. The discussion addresses the chosen method as well as parts of the results that are considered significant. Conclusion: Ambulance nurses find it difficult and complex to refer patients to a lower level of care. Several factors influence whether the experience feels safe or uncertain. However, a sense of professional pride and satisfaction is described when a referral is successful.