Bakgrund: Typ 2-diabetes är ett globalt växande problem och den ökande prevalensen beror på bland annat faktorer som minskad fysisk aktivitet, ökad fetma och en åldrande befolkning. Att leva med denna sjukdom innebär en ändrad livsvärld, särskilt på grund av kravet på livsstilsändringar och egenvård. Egenvård är en central del av behandlingen vid typ 2-diabetes och följsamhet till egenvård har stor betydelse för att förebygga komplikationer. Detta arbete utgår från Orems teori om egenvård som beskriver patientens ansvar i att utföra egenvård och teorin om egenvårdsbrist där sjuksköterskans ansvar är att kliva in och stödja patienten när egenvården brister. Syftet: Att belysa faktorer som påverkar följsamhet till egenvård vid typ 2-diabetes. Metod: Genom ett litteraturbaserat examensarbete med kvalitativ design, kunde examenarbetets författare lyfta fram erfarenheter av följsamhet till egenvård. Analys av data gjordes i enlighet med Fribergs femstegsmodell och resultatet baserades på elva artiklar. Resultat: Resultatet visade att följsamheten till egenvård påverkas av flera faktorer. Sociokulturella faktorer, särskilt relaterade till kost, utgjorde betydande hinder. Även psykosociala faktorer såsom känslomässiga reaktioner samt bristande kunskap och missuppfattningar om sjukdomen påverkade följsamheten negativt. Slutsats: För att stärka följsamheten till egenvård krävs individanpassade insatser som utgår från patientens livsvärld. Ökad kunskap, stöd och förståelse för patientens sociokulturella och psykosociala förutsättningar är avgörande för en hållbar egenvård över tid.