Background: Mass casualty events place significant demands on healthcare, particularly in the emergency departments where nurses play a central role. Research has focused primarily on organizational policies, while nurses' experiences are less well-documented. Understanding the factors that influence nurses' preparedness and performance during disaster response is crucial to improve their ability to provide adequate care, as lack of preparedness can obstruct their ability and confidence to act effectively during disasters.

Aim: Identify factors that affect nurses' disaster preparedness in emergency departments during mass casualty events.

Method: An integrative literature review was chosen according to Whittemore and Knafl (2005). Scientific articles were searched in the databases CINAHL, PubMed, PsycINFO, and Scopus. A total of 16 articles were included, with their quality ensured using Hawker, Kerr, Hardey, and Powell’s (2002) quality appraisal tool. From the analysis, themes and subthemes were identified using Whittemore and Knafl’s (2005) data analysis.

Result: The results were presented in two themes and two and three sub-themes, respectively. The two themes included “limitations and challenges in disaster preparedness” and “strengths and opportunities that improved disaster preparedness”. Nurses’ preparedness and competence were generally assessed as low to moderate, with identified deficiencies in education, psychological preparedness and resource availability. At the same time, it emerged that continuous and individually adapted education, simulation exercises and previous experience of disaster response strengthened competence, self-confidence and ability to act.

Conclusion: Nurses' preparedness and self-confidence are strengthened when structured and recurrent disaster training is carried out. Nevertheless, exposure to mass casualty events is considered a crucial factor that contributes to more effective and safe care during a disaster situation.

Bakgrund: Masskadehändelser innebär stora påfrestningar för hälso- och sjukvården, särskilt på akutmottagningar där sjuksköterskor har en central roll. Forskning har främst fokuserat på organisatoriska riktlinjer, medan sjuksköterskors upplevelser är mindre belysta. Att förstå faktorer som påverkar sjuksköterskors beredskap och prestation under katastrofinsatser är avgörande för att förbättra förmågan till att ge adekvat vård. Bristande beredskap kan hindra förmågan och självförtroendet att agera effektivt under katastrofer.

Syfte: Identifiera faktorer som påverkar sjuksköterskors katastrofberedskap på akutmottagningar vid masskadehändelser.

Metod: En integrativ litteraturöversikt valdes enligt Whittemore och Knafl’s (2005). Vetenskapliga artiklar söktes i databaserna CINAHL, PubMed, PsycINFO och Scopus. Totalt inkluderades 16 artiklar där kvaliteten säkerställs med hjälp av Hawker, Kerr, Hardey och Powell (2002) kvalitetsgranskningsmall. Utifrån analysen identifierades teman samt subteman med Whittemore och Knafl’s (2005) dataanalys.

Resultat: Resultatet presenteras i två teman samt två respektive tre subteman. De två teman inkluderade “begränsningar och utmaningar i katastrofberedskap” samt “styrkor och möjligheter som förbättrade katastrofberedskapen”. Sjuksköterskors beredskap och kompetens bedömdes generellt som låg till måttlig, med identifierade brister i utbildning, psykologisk beredskap och resurstillgång. Samtidigt framkom att kontinuerlig och individanpassad utbildning, simuleringsövningar samt tidigare erfarenhet av katastrofinsatser stärkte kompetens, självförtroende och handlingsförmåga.

Slutsats: Sjuksköterskors beredskap samt självförtroende stärks när strukturerade och återkommande katastrofutbildningar utförs. Vidare anses exponering av masskadehändelse vara en avgörande faktor som bidrar till en mer effektiv och säker vård under en katastrofsituation.