Digitala verktyg är i dagens skola en etablerad del av skrivundervisningen. Samtidigt råder det delade meningar om hur de bör användas i skrivundervisningen i årskurs 1-3. Lärares tolkningar av styrdokument samt deras egna uppfattningar och erfarenheter kan påverka hur digitala verktyg integreras i den faktiska undervisningen.  

Syftet med studien är därför att undersöka hur lärare i årskurs 1–3 använder digitala verktyg i skrivundervisningen och hur deras didaktiska val formas av styrdokument och egna uppfattningar.  

Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och baserades på semistrukturerade intervjuer. Fyra lärare från två olika skolor som undervisar i olika årkurser mellan 1-3 deltog i studien och valdes genom ett strategiskt urval. Intervjuerna dokumenterades och spelades in, för att sedan transkriberas och analyseras med hjälp av en tematisk analys. TPACK-modellen användes som teoretiskt ramverk för att tolka och strukturera analysen av lärarnas utsagor.

Resultatet visar att lärare upplever digitala verktyg som ett stöd för bland annat motivation, engagemang och självständigt arbete, samt för elever med motoriska svårigheter. Samtidigt framkommer utmaningar såsom risk för beroende av digitala stödfunktioner, försämrad handskrift och tekniska samt organisatoriska hinder. Lärarna tolkar styrdokumenten som att handskrift bör utgöra grunden i den tidiga skrivundervisningen, medan digitala verktyg kan användas som ett komplement eller att det introduceras först efter de grundläggande färdigheterna sitter. Resultatet visar också att lärarnas erfarenheter, personliga värderingar och digitala kompetens påverkar hur och i vilken utsträckning verktygen integreras i undervisningen, vilket leder till variation i användningen bland olika lärare.