Denna studie handlar om skrivundervisning i årskurs F-3 med fokus på arbete med autentiska mottagare. Utgångspunkten är skolans uppdrag enligt Lgr22, där elever tidigt ska ges möjlighet att utveckla sin förmåga att uttrycka sig i skrift för olika syften och mottagare. Studien belyser hur skrivande kan förstås som en social och kommunikativ handling och hur detta tar sig uttryck i lärares undervisningspraktiker. 

Syftet med studien är att undersöka hur lärare i årskurs F-3 beskriver och använder autentiska mottagare i skrivundervisningen samt vilka möjligheter och utmaningar som framträder i detta arbete. Studien analyserar även hur olika skrivdidaktiska diskurser kommer till uttryck i lärarnas beskrivningar, med stöd av Ivaničs (2004) teoretiska ramverk. 

Studien har genomförts med en kvalitativ forskningsansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med sex verksamma lärare i årskurs F-3. Det empiriska materialet har analyserats tematiskt utifrån Ivaničs (2004) skrivdidaktiska diskurser för att synliggöra hur skrivande förstås, organiseras och värderas i relation till autentiska mottagare.  

Resultatet visar att diskursen för sociala praktiker dominerar i lärarnas beskrivningar av skrivundervisning med autentiska mottagare. Autentiska mottagare beskrivs bidra till ökad motivation, skrivglädje och ansvarstagande hos eleverna. Samtidigt framträder ett samspel mellan flera skrivdidaktiska diskurser, där process-, genre-, kreativitet- och färdighetsdiskurserna integreras. Den sociopolitiska diskursen förekommer i mer begränsad omfattning. Resultatet pekar på att arbete med autentiska mottagare rymmer både didaktiska möjligheter och utmaningar i skrivundervisningen i de tidiga skolåren.