Läsförståelsen bland barn har försämrats enligt både svenska och internationella stu-dier, samtidigt som det vardagliga läsandet minskar. Denna studie undersöker hur elever i åldern 7 – 11 år upplever lärarens högläsning i skolan och vilka syften de till-skriver aktiviteten. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med begreppen proximal utvecklingszon, mediering och scaffolding som analytiska verktyg. 

Empirin bygger på kvalitativa intervjuer med tolv elever från en mindre skola i västra Sverige. Resultaten visar att eleverna uppskattar högläsning och upplever den som både språkutvecklande och inspirerande. Högläsningen väcker läslust, skapar gemen-skap och fungerar ibland som en paus från undervisningen. Samtidigt framkommer att syftet med högläsningen inte alltid är tydligt för eleverna, vilket kan påverka dess pedagogiska potential. 

Studien belyser behovet av att högläsning planeras och kommuniceras som en inte-grerad del av undervisningen. Resultaten ger ny kunskap om högläsningens dubbla funktion, både som lärande och som återhämtning, vilket har betydelse för didaktiska överväganden i svenskämnet.