Empatitrötthet som tillstånd grundar sig i en upplevd ohälsa hos den informella vårdaren som blir exponerad för en annan människas lidande och successivt tappar förmågan att hysa empati gentemot den närstående. Däremot framträder känslor som likgiltighet och vissa informella vårdare upplever apati. Empatitrötthet manifesterar sig olika hos individerna, exempelvis genom somatiska, psykiska och känslomässiga symtom. Vården ska ske av fri vilja men det framkommer att det i vissa fall förväntas av den informella vårdaren snarare än att det sker frivilligt. Syftet är att undersöka empatitrötthet hos den informella vårdaren och vad som kan ligga till grund. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där sex stycken kvalitativa och tre kvantitativa artiklar inkluderades. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades av författarna och besitter etiska ställningstaganden. Det framkom att det finns olika motiv till varför den informella vårdaren väljer att vårda sin närstående som grundar sig i plikt och ansvarskänsla samt vilka olika roller och relationer som finns sinsemellan parterna. Även obalans i tillvaron presenteras i resultatet och det framkommer hur utmanade de informella vårdarna upplever att vårdandet är och vilka uppoffringar de fått göra. Slutligen framställs de utmaningar och luckor som finns i dagens vård som behöver betonas. Detta för att det vården och sjuksköterskan ska fungera som stöd även för den informella vårdaren