Social rättvisa i skolan är en utmaning som alla skolledare ställs inför i sitt dagliga arbete. Vad det sociala rättvise-begreppet innebär kan dock vara svårt att definiera. Social rättvisa används ibland utbytbart med ord som jämlikhet och inkludering, men för att kunna arbeta för social rättvisa behöver begreppet redas ut och renodlas (Bogotch, 2021). Enligt svensk skollag (SFS: 2010:800) ska skolan vara likvärdig. Skolan ska dessutom ta ett särskilt ansvar för att de som inte når målen ska få förutsättningar att göra det. Detta särskilda ansvar innebär att skolan, enligt skolverket, har ett kompensatoriskt uppdrag. Det kompensatoriska uppdragets huvudsyfte är att minska skillnader i elevernas resultat vilket det dessvärre inte klarar av. Trots statens insats, att med det kompensatoriska uppdraget försöka jämna ut skillnader i resultaten, så pekar det på att det går åt motsatt håll, där både resultaten sjunker och skolsegregationen ökar (Skolverket, 2015). Syftet med studien är att undersöka hur rektorer, och biträdande rektorer i den svenska grundskolan, i en medelstor kommun förstår social rättvisa samt skolans kompensatoriska uppdrag i utbildning. Detta för att få en djupare förståelse för hur det kompensatoriska uppdraget och social rättvisa tolkas och organiseras av rektorer i en och samma kommun. Utifrån skolans kompensatoriska uppdrag samt begreppet social rättvisa analyseras de diskurser som kommer till uttryck. Utifrån syftet har följande frågeställningar formulerats: Hur förklarar rektorer social rättvisa i sin egen verksamhet?Hur förstår rektorer det kompensatoriska uppdraget i skolan? Studien är diskursanalytisk och har en diskursteoretisk och socialkonstruktionistisk ansats. Det finns fyra premisser som sammanfattar ett ganska stort och komplext socialkonstruktionistiskt fält. Dessa premisser, som likaväl kan appliceras på diskursteori, sammanfattas på följande sätt: En kritisk inställning till självklar kunskap, historisk och kulturell specificitet, samband mellan kunskap och sociala processer samt samband mellan kunskap och social handling (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 11-12). I studien användes semistrukturerade intervjuer och diskursanalysen är det verktyg som använts i analysarbetet. I analysarbetet används även Gewirtz (1998) skiss på ett ramverk som utgår ifrån Young‘s teorier om rättvisa. Resultatet visar att rektorer är vilsna i begreppen ‘social rättvisa‘ och ‘det kompensatoriska uppdraget‘. Begreppen blandas och används utbytbart med andra begrepp som exempelvis jämlikhet. Rektorerna i studien antar gärna en omsorgsidentitet när de pratar om social rättvisa. Arbetet mot den sociala rättvisan beskrivs inte i klartext utan presenteras som önskemål och tankar om hur man skulle kunna göra. Det finns alltså en svårighet i att specificera vad uppdraget egentligen går ut på och hur det ska formas i praktiken. Detta resultat pekar på att det finns en risk att styrdokumentens direktiv löper risk att gå i sank på grund av tolknings- och omsättningsproblem och detta kan, med utgångspunkt i empiriska data och analys, uttolkas som att rektorers utbildning och förberedelse för att arbeta som ledare i skolor i ett klassamhälle med starka inslag av flerspråkighet och mångkulturalitet verkar något ringa. Rektorer har med andra ord inte förberetts adekvat intellektuellt för uppdraget av staten eller kommunala huvudmän genom utbildning och fortbildningsinsatser.