Suicid är ett globalt folkhälsoproblem som påverkar både individen och samhället. Sjuksköterskor möter patienter med suicidalt beteende inom vården och har en central roll i det suicidpreventiva arbetet. Samtidigt kan otillräckliga förutsättningar i form av kunskap, resurser och stöd försvåra sjuksköterskors möjligheter att ge god vård. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med suicidalt beteende. Studien är en litteraturöversikt som tillämpat en kvalitativ metod. Resultatet identifierade tre huvudteman och fem subteman. De huvudteman som framkom var emotionella reaktioner i vårdandet, hinder för vårdandet och från osäkerhet till fördjupade möten. Studien visar att vårdandet av patienter med suicidalt beteende är känslomässigt krävande och komplext. För att stärka sjuksköterskors förmåga att vårda dessa patienter behövs kontinuerlig utbildning, handledning, emotionellt stöd och en vårdkultur som främjar öppenhet och minskar stigma. En ökad förståelse för sjuksköterskors perspektiv kan bidra till förbättrade suicidpreventiva insatser och en mer hållbar vårdmiljö för både personal och patienter.

Suicide is a global public health issue that affects both individuals and society. Nurses encounter patients with suicidal behavior in healthcare settings and play a central role in suicide prevention. Simultaneously, insufficient conditions in the form of knowledge, resources and support can hinder the nurse's ability to provide adequate care. The aim of this study was to highlight nurses’ experiences of caring for patients with suicidal behavior. The study is a literature review based on a qualitative method. The results identified three main themes and five subthemes. The main themes that emerged were emotional reactions in caregiving, obstacles to caregiving, and from uncertainty to deepened encounters. The study shows that caring for patients with suicidal behavior is emotionally demanding and complex. To strengthen nurses' ability to care for these patients, continuous education, supervision, emotional support, and a care culture that promotes openness and reduces stigma are needed. A deeper understanding of the nurse’s perspective can contribute to improved suicide prevention and a more sustainable care environment for both staff and patients.