Syftet med denna studie är att undersöka lågstadielärares läsläxepraxis samt att utforska de bakomliggande motiven för deras beslut att ge ut läsläxor. Genom att undersöka hur lärare väljer, organiserar och bedömer elevers läsläxor, samt att förstå de pedagogiska och fostrandemotiv som styr dessa val, strävar studien efter att bidra till en ökad förståelse för hur läsläxor används i praktiken.

I studien har en kvalitativ metod tillämpats i form av semistrukturerade intervjuer och innefattar ett urval av åtta lärare verksamma i årskurs 1–3 från två olika kommuner i västra Sverige. Studien bygger på ett läroplansteoretiskt perspektiv, vilket innebär att den tar hänsyn till den dynamik som finns mellan det skrivna innehållet i läroplanen och hur detta faktiskt tillämpas i undervisningen. För att analysera de insamlade intervjudata har ett etablerat analysverktyg tillämpats, vilket syftar till att etablera en systematisk struktur och förenkla tolkningen av materialet. Detta metodiska tillvägagångssätt gör det möjligt att identifiera mönster och teman i lärarnas svar, vilket i sin tur ger en djupare förståelse för deras läsläxepraxis och de pedagogiska överväganden som ligger bakom deras beslut.

Resultaten som framkommit i den här studien visar att även om det saknas tydliga riktlinjer för läsläxor, gör lärarna medvetna och strategiska val baserat på erfarenhet och elevernas behov. De anpassar sina läxor på både grupp- och individnivå för att säkerställa att alla elever får möjlighet att utveckla sin läsförmåga. Utöver den kunskapsrelaterade aspekten ser lärarna läsläxan som ett verktyg för att stärka elevernas ansvarskänsla och självständighet, vilket bidrar till deras sociala och personliga utveckling. Därmed framträder en balanserad praxis som inte enbart syftar till att uppnå skolans kunskapsmål, utan även stödjer elevernas personliga utveckling och fostran.