Idag är det vanligt att det finns barn i behov av särskilt stöd på förskolor och därför har jag valt att undersöka hur anpassningar och inkludering sker med fokus på barn i behov av särskilt stöd. 

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger tänker kring hur de skapar en miljö och implementerar olika anpassningar samt vad de gör för att inkludera barn i behov av särskilt stöd. 

Jag har använt mig av en kvalitativ metod där jag intervjuat fyra förskollärare och fyra barnskötare. Dessa två förskolor befinner sig i två olika kommuner i Västra Sverige. Intervjuer har valts för att få bredare svar och höra pedagogernas tankar och förklaringar.

 Resultatet visar att pedagogerna gör liknande anpassningar och har samma tankar när det kommer till inkludering. De anpassar barngruppen till mindre grupper, använder sig av bildstöd och tecken som stöd. Vidare ar de minskat sinnesintryck och anpassar miljön genom att tänka på både möblering och skapa rum i rummen. När det kommer till hur pedagogerna gör för att inkludera de barn i behov av särskilt stöd är pedagogernas tankar att vara en närvarande pedagog, lyfta de positiva hos barnet och att pedagogerna själva behöver anpassa sig.