Den svenska reglerade hållbarhetsrapporteringen fastställdes i årsredovisningslagen år 2017 (SFS 2016:947) från EU direktivet 2014/95/EU. Denna reglering avser att öka hållbarheten hos företag samt öka investerarnas och konsumenternas insyn och förtroende. Med det institutionella perspektivet om hur institutionella påtryckningar förändrar företags beteenden väcktes frågan om vilka direkta effekter implementering av Lag om ändring i redovisningslagen (SFS 2016:947) får på svenska företags användning av naturresurser. För att svara på forskningsfrågan används en kvantitativ metod i form av deskriptiv analys (visuell graf och individuella t-tester), en korrelationsanalys och individuella regressionsanalyser. Tidshorisonten för studien är en period på tre år, ett år innan införandet av lagen och två år efter införandet. Urvalet består av 97 företag vars uppgifter om hållbarhetsindikatorer är hämtade från Swedish House of Finance (SHoF) databas. Resultaten av den deskriptiva analysen indikerar att under den studerade perioden har medelvärdet av växthusgasutsläppen minskat med 3,5%, vattenanvändningen har minskat med 9,75%, och energiförbrukningen har ökat med 2,2%. De utförda t-testerna visar däremot att denna förändring inte är signifikant. Till sist visar resultatet från de individuella regressionsanalysens att Lag om ändring i årsredovisningslagen (SFS 2016:947) inte har en signifikant effekt på resursanvändningen hos de Svenska listade företagen. Resultatet bidrar till ökad kunskap om effekterna av lagstadgad hållbarhetsrapportering. Denna uppsats är skriven på svenska.

The regulation of sustainability reporting in Sweden was established within Swedish law in 2017 (SFS 2016:947) from the EU Directive 2014/95/EU. This regulation aims to enhance sustainability and increase transparency and trust for investors and consumers. With the institutional perspective on how institutional pressures alter corporate behaviors, the question arose regarding the direct effects the implementation of the Swedish regulated sustainability reporting (SFS 2016:947) has on Swedish company’s use of natural resources. To address this research question, a quantitative method is employed in the form of descriptive analysis (visual graphs and individual t-tests), a correlation analysis, and individual regression analyses. The study's time frame spans three years, one year before the law's introduction and two years after. The sample consists of 97 companies whose sustainability indicator data are extracted from the Swedish House of Finance (SHoF) database. The results of the descriptive analysis indicate that during the study period, the mean of greenhouse gas emissions decreased by 3.5%, water usage decreased by 9.75%, and energy consumption increased by 2.2%. However, the conducted t-tests show that this change is not significant. Finally, the results from the individual regression analyses indicate that the Amendment Act to the Annual Accounts Act (SFS 2016:947) does not have a significant effect on the resource usage of Swedish listed firms. The result contributes to an increased understanding of the effects of mandated sustainability reporting. This essay is written in Swedish.