Covid-19-pandemin drabbade hela världen och vårdkedjan behövde agera för att tillgodose det förändrade vårdbehovet. De patienter som krävde inneliggande vård placerades i isolering för att förhindra ytterligare smittspridning i samhället. Isolering innebär att vårdas separat och med avstånd till andra, vilket kan göras både enskilt och tillsammans med andra som bär samma smitta. Människan är komplex och har många behov som behöver tillgodoses för att uppleva hälsa och välbefinnande. Ett stort behov som människan har är social närvaro och meningsfulla sammanhang. Med anledning av detta lyftes studiens syfte i att undersöka patienters upplevelse av isolering i slutenvård i samband med covid-19. En litteraturstudie utifrån en integrerande sammanställning av kvalitativforskning är vald design för studiens utförande. Datainsamling har gjorts utifrån två databaser och gav ett forskningsunderlag med nio artiklar som har kvalitetsgranskats. Artiklarnas innehåll analyserades och utmynnade i fyra huvudkategorier: Upplevelsen av bristande delaktighet, Upplevelsen av existentiell sårbarhet, Strävan efter att normalisera tillvaron och Upplevelsen av god vård. Studiens resultat visar att patienters upplevelse av isoleringsvård är såväl negativ som positiv och påverkas av information, delaktighet, vårdpersonalens agerande och social distans. Patienterna kunde uppleva oro och ångest på grund av omedvetenhet och okunskap om sin hälsosituation, vilket föranledes av bristande information från vårdpersonal som i sin tur led av tidsbrist och rädsla. Detta kunde innebära ökat lidande för patienten då vårdbehovet inte tillgodosågs. Därav är det av stor vikt att vårdpersonal har kunskap om vad isolering kan innebära för en patient.